27 Lyrics – Eldkvarn
Singer: Eldkvarn
Title: 27
Tåget rullar genom Kolmården
Vi passerar Bråviken och mitt hjärta sover
Jag hör hjulen rulla genom ett land av sorg
All min lycka ryms i en fingerborg
Den här staden var min men det var längesen
Jag är väl någon annan nu sorgen gjorde mig till sitt hem
Se på mitt ansikte, ser du någon som ler
Fast jag går genom mörkret är det lätt att se
Jag går rakt igenom minnen där gatuskyltar hänger
Men det är inte min stad längre
Jag sitter på Milles och dricker en kopp
På andra sidan fönstret dyker en spårvagn upp
Minnena kommer, minnena går
Allt jag kunde gjort bättre, allt jag inte förstår
Det verkar som regnet kommer och kvällen är här
Staden är tom, jag undrar var alla är
Fabrikerna står tysta bredvid Motala ström
Någon gräver en grav i en stad vid Östersjön
Någon reser härifrån med två tomma händer
Det här är inte min stad längre
Det känns lite konstigt när jag går omkring
Som om jag var rädd för att möta det som inte längre finns
Det känns som vi levde i en främmande värld
Huset är sålt nu, det var en god affär
Minnen kommer, minnena går
Jag går nerför Kungsgatan, jag stannar på bron
Det är på 50-talet, jag leker med min bror
Vi står långt ut i strömmen i byxor och skor
Polisen kommer och hämtar oss
Pappa är bortrest och mamma säger sl#ta slåss
En gul spårvagn kör förbi nedanför mitt fönster
Strålkastarna kastas upp i taket och gör roliga mönster
Jag är på segelbåten, vi går mellan grunden
Jag dyker ner i vattnet efter stjärnan vi sov under
Vi åt stekt abborre morgon, middag, kväll
Jag sl#ter mina ögon i en bar på Grand Hôtel
Min hjärna går omkring i rock och hatt
Det är mycket att tänka på: Vart ska jag gå? Var har jag vart?
Vem har jag älskat? Gjorde jag rätt eller fel?
Allting kommer tillbaka som ett rekommenderat brev
Jag sitter på Nordstjernan och äter lunch
Gunnars mamma serverar, pappa tar ärtsoppa och punsch
Det är första dagen på jobbet och jag har gjort mig snygg
Förmannen är ful som stryk och har puckelrygg
Det är på 60-talet, vi är hemma hos Dick
Vi äter LSD, det var min första tripp
Jag ligger på sängen och lyssnar på Gunnar Wiklund
En låt jag aldrig hört förut och redan då var den bortglömd
Polisen kommer och hämtar oss
Jag säger att jag är Gunnar Wiklund, det är lögn förstås
Någonting händer den dagen, något går sönder i mig
Det var väl meningen, det var vad kommissarien tänkte sig
Jag går på gatorna 1970
Jag har ett svart hål där själen suttit
Vi gick mot öden bland skuggorna i parken
Vi såg hur dom landade tefaten på marken
En gul spårvagn kör förbi med min lyckliga stjärna
Minnena kommer och går, det är för mycket för min hjärna
Jag går sakta nerför Drottninggatan, jag går mot år 2000
Den här staden är någon annans nu, jag är en vålnad mellan husen
Jag står på perrongen vid järnvägsstation
Det är inte första gången jag lämnar denna zon
Jag ser tåget komma, jag kliver ombord
Konduktören klipper biljetten och min lycka är gjord
Jag ser tillbaks och tänker: “Det här var sista svängen”
“och det är inte min stad längre”
Tåget rullar genom längesedan
Allting är borta, jag har sålt min barndoms hem
Vad var det som hände mellan 20 och 47?
Jag lever i Stockholm nu med min fjärde fru
Och det känns som hela livet rinner genom mina händer
Det är inte min stad längre
Min hjärna har gått i tusen mil
Någonstans på vägen blev den träffad av en pil
Jag är tillbaka på scenen nu, det här är också någon sorts hus
Jag ser ingenting, det är alldeles för mycket ljus
27 år
27 år
27 år
27
Find more lyrics at lyrics.jspinyin.net
You can purchase their music thru
Disclosure: As an Amazon Associate and an Apple Partner, we earn from qualifying purchases
Other Popular Songs:
周童 - 淡想 (Memories)
容祖儿 - 世上只有
27 – English Translation
The train rolls through Kolmården
We pass Bråviken and my heart sleeps
I hear the wheels roll through a land of grief
All my happiness holds in a fingerborg
This city was mine but it was a long time
I am probably someone else now the grief made me to his home
Look on my face, you see someone smiling
Although I go through darkness it is easy to see
I go straight through memories where street signs hang
But it’s not my city anymore
I’m sitting on Milles and drinking a cup
On the other side of the window a tram shows up
The memories come, the memories go
Everything i could have done better, all I don’t understand
It seems the rain is coming and the evening is here
The city is empty, I wonder where everyone is
The factories are silent next to Motala stream
Someone digs a grave in a city on the Baltic Sea
Someone travels from here with two empty hands
This is not my city anymore
It feels a bit strange when I walk around
As if I was afraid to meet what is no longer there
It feels like we lived in a foreign world
The house is sold now, it was a good deal
Memories come, the memories go
I go down Kungsgatan, I stay on the bridge
It’s in the 50s, I play with my brother
We stand far out in the stream in pants and shoes
The police will come and pick us up
Dad is away and mom says stop fighting
A yellow tram drives past below my window
The headlights are thrown up in the ceiling and make fun designs
I’m on the sailboat, we go between the ground
I dive into the water after the star we slept during
We ate fried perch morning, dinner, evening
I close my eyes in a bar on the Grand Hôtel
My brain walks around in rock and hat
There is a lot to think about: Where should I go? Where have I been?
Who have I loved? Did I do it right or wrong?
Everything comes back as a recommended letter
I’m sitting on the northern stars eating lunch
Gunnar’s mom serves, dad takes pea soup and punch
It’s the first day at work and I have made my way good looking
The foreman is ugly as a strike and have humpback
It’s in the 60s, we’re at Dick’s home
We eat LSD, that was my first trip
I lie on the bed and listen to Gunnar Wiklund
A song I never heard before and already then it was forgotten
The police will come and pick us up
I say I am Gunnar Wiklund, it’s lies of course
Something happens that day, something breaks in me
That was probably the point, that was what the commissioner was thinking
I walk on the streets 1970
I have a black hole where the soul sat
We walked toward fate among the shadows in the park
We saw how they landed the saucer on the ground
A yellow tram drives by with my happy star
The memories come and go, it’s too much for my brain
I go slow down Drottninggatan, I am going towards the year 2000
This city is someone else’s now, I am a raven between the houses
I stand on the platform at the railway station
This is not the first time I leave this zone
I see the train come, I get on board
The conductor cuts the ticket and my happiness is made
I look back and think, “This was the last turn”
“And it’s not my city anymore”
The train rolls through a long time ago
Everything is gone, I have sold my childhood home
What happened between 20 and 47?
I live in Stockholm now with my fourth wife
And it feels like all life runs through my hands
It’s not my city anymore
My brain has been running for a thousand miles
Somewhere on the road it was hit by an arrow
I’m back on stage now, this is also some kind of house
I see nothing, it’s way too much light
27 years
27 years
27 years
27
Find more lyrics at lyrics.jspinyin.net
Lyrics Eldkvarn – 27
Kindly like and share our content. Please follow our site to get the latest lyrics for all songs.
We don’t provide any MP3 Download, please support the artist by purchasing their music 🙂
You can purchase their music thru